FILOSOFI

Det var en gång två tvillingar som befruktades i samma livmoder. Veckorna gick och tvillingarna blev större.
När deras medvetande växte skrattade de av glädje.
-Är det inte underbart att vara befruktad?
-Är det inte underbart att leva? sa de till varandra.
Tillsammans utforskade de sin värld.
När de fann navelsträngen från sin mor som gav dem livet, sjöng de av glädje.
-Vad stor vår mors kärlek är som delar sitt eget liv med oss!

Veckor blev till månader och de la märke till hur mycket de förändrades.
-Vad innebär det att vi förändras? frågade den ene.
-Det betyder att vistelsen i den här världen har ett slut, svarade den andre.
-Men jag vill inte bort härifrån sa den ene.
-Vi har inget val, sa den andre.
-Tror du att det finns ett liv efter födelsen?
-Hur skulle det kunna finnas det? svarade den ene. Vi har ju fått varsin navelsträng och livet vore omöjligt utan den. Förresten så har vi sett bevis på att andra har varit här före oss - men ingen har kommit tillbaka och berättat för oss om något liv efter födelsen. Detta måste vara slutet!

Så föll den ena i djup förtvivlan.
-Om befruktelsen slutar i födelseögonblicket - vad är det då för mening med livet i livmodern? Det är meningslöst. Det kanske inte finns någon mor trots allt!
-Men det måste det finnas, protesterade den andre. Hur kom vi annars hit? Hur skulle vi annars kunna leva?
-Har du någonsin sett vår mor? invände den ene. Hon kanske bara finns i vår fantasi! Vi kanske bara har hittat på henne för att känna oss tryggare.

Så fylldes de sista dagarna i livmodern av djupa frågor och stor fruktan.
Slutligen kom födelseögonblicket.
När tvillingarna hade lämnat livmodern öppnade de sina ögon och grät av glädje.
Det de såg överträffade de allra vackraste drömmar!

- Okänd -

Skellefteå den 4 April 2010

Hej livet...

De känns som att de var ett tag sedan vi pratade med varnadra. Hur är det med dig? Förstår att du har fullt upp och sysselsätta alla 7 miljarder människor på jorden plus tjorviga jag.

Jag tänkte bara skriva lite kort och enkelt för dig och berätta att nu har jag bestämt mig för att se och uppleva allt som du har dukat upp och erbjuder oss. Jo jag har förståt -att genom leva livet så får man fälla många tårar och svek,besvikelse är bara en del av den enorma smörgåstårta, som du erbjuder, men dom största bitarna är födelse, kärlek och döden.

Jag lovar att med hjälp av mina medmänniskor så vill jag leva, men hur får jag mina medmänniskor att leva livet med mig på ett sånt sätt att vi får uppleva så mycket innan vår sista dag kommer och vi skiljs åt?

Kommer vi ses sen? Jag skulle sakna dig enormt mycket om du försvann från mig. Om du -livet- försvinner igen då är jag inget....Jag behöver dig för att kunna få styrka och få världen att bli lite bättre än vad den är idag..

Kärlek de är ditt starkaste gåva du kunde ge oss! Den innehåller allt som livet handlar om!

René Descartes sa dom världskända orden Cogito, ergo sum ("Jag tänker, alltså finns jag"). Ett otroligt intressant sats som jag tror går att fundera i timmar och år på. "Jag tänker alltså finns jag" De finns några aspekter på detta som får mig att fundera lite extra på. Och de är:

Jag tänker, de vet jag men hur vet jag att människor runt omkring mig tänker? Tänk om de bara är jag som tänker?  Tänk om världen vi lever i är ingen värld vi lever i .

Tänk om allt är bara en Illusion. De är olika energier som på något sätt krockar med varandra och dessa energier skapar illusioner som på något sätt får oss att framträda som varelser och flera av dessa energi har samlas i en klump högst uppe på de vi kalla kropp. Där upp i hjärnan så är de elektriska energier som jobbar med och emot varandra och de ger sen bilden av saker som vi ser,känner,luktar och kan smaka på.

Dessa energier kan precis som en dator ge signaler om olika saker. Ettor och nollor. Tänk om hjärnan är styrd på samma sätt. Tänk om vi bara är olika energier som har blandas till en massa. Rätt sorts blandning av olika energier blir människa eller en hund eller en blomma.

Jag vet jag är ute nu på riktigt djupt vatten med mina tänkande och jag är inte klar med dem än. De här är ju bara en underlig fundering som jag började fundera på för några år sedan. Det som jag kan tycka är intressant är om de finns något i mitt tänkande som är rätt och vad skulle det innebära?

Och kan de innebär att vår illusion om vad ett liv är här på jorden inte är det rätta och att de kan finnas ”osynligt” liv med. Eller att de finns en parallell värld här på jorden men våra energier kan inte se de.

Några kanske sitter med den sortens energier att de kan känna av den parallella världen. Vad vet jag!? Men om vi säger så att nån kan känna av den världen och kan få kontakt med en annan energi och den energi tänker? Hur blir de då med livet? Hur skulle de förändra vår syn på saker och ting? Kan vi alla utveckla den sortens energi, liksom vi har utvecklat tekniken på datorn,bilen,tv osv?

Huva – jag är kanske helt ute och cykla nu och ingen förstår hur jag tänker! Jag stannar här denna gång på denna konstiga inlägget om att jag tänker, då finns jag!

En av dagens ämne är förstås den svenska synen på yttrandefriheten. Detta inlägg kommer att bli lång de kan jag redan nu säga !

De flesta av oss har följt med kampen mellan de nordiska länders kamp mellan Yttrandefrihet vs Islam.

Ni kan ju historien om målningar och rondell hundar som är avbildad som Mohammend. De flesta, som jag uppfattade  tycker att de är okey att kränka andra människor på de värsta sättet som finns ur den muslimska synvinkel. Protesterar man så blir debatten direkt yttrandefrihet och upp till kampen för demokratin mm.

Först och främst så vill jag göra klar att jag är inte muslim!

För mig som bor i Sverige har jag svårt för dubbelmoralen. Helt okey att förolämpa muslimer på ett grov sätt, men jag kan inte säga eller tycka vad jag vill om homosexuella eller invandrare, eller om kvinnor osv.

De finns faktiskt lagar som säger att jag inte får vara öppet emot kvinnliga präster , jag får inte tycka att kvinnor är sämre inom vissa yrken och borde inte jobba där.

Jag får ju inte i landet ”lagom” ha en människa med på ICA-reklamen som är lite förståndshandikappad utan att ICA ska få skäll för att de är kränkande. Men så länge de är nån annan folkslag, eller när det är nångon annan ,någon annanstans, så är de okey.

Tänk om de skulle vara din vän som blir förolämpad? Eller kanske din bror, syster, mor eller far? Tänk dig själv nån tar ett kort av dig, klipper ihop de sen på datorn och vips så är du med i en utställning som är sexuellt inriktad eller att nån gör så att de ser ut som att du är med i nån högergrupp eller kanske nån i din familj hamnar där på en bilden som du anser är kränkande?

Bilden sätts sen ut på en utställning. Jag som sätter ut de hävdar sen att de är konst. Sen kan vi dessutom säga att jag har rätt att sätta ut den för vi har ju yttrandefrihet.

Ska vi acceptera det bara så där? Har vi inte ett ansvar för varandra i vårt land där vi har en filosfi att vi ska ha frihet men under ansvar? Att vara Svensk handlar väl ändå om att stå för de demokratiska grundvärderingar och vara ett fredligt land och inte förolämpa ett folkslag,en religon, med andra ord ha respekt för varandra både inom vårt eget rike men för våra andra medmänniskor i världen.

Jag tycker de är intressant att alla hävdar yttrandefrihet – men vi har andra lag som är minst lika viktig och där kan man läsa i brottsbalken 5 kap (som ett exempel). Om ärekränkning stycke 3. ” förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse ”är ett lagbrott!

De finns flera andra lagar som säger att de inte är okey att förolämad andra människors trosbekännelse och uppfattning.

Varför ska vi ta och kränka andra medmänniskor. Jag har många vänner som är muslimer och de känner sig kränkta och jag tycker man har gått förlångt denna gång mot muslimer.

Samtidigt så är de så att konflikter ska inte lösas med våld som tyvärr några (och dom är inte många)i världen har tänkt lösa denna konflikt med. Jag kan inte försvara det. Och jag vägrar att att stötta dem som kan försvara att yttrandefriheten är bra när man kan kränka andra människor, vare sig de är muslimer,homosexuella, kristan eller andra trosuppfattning som finns, de är inte okey att kränka kvinnor och handikappade. Ingen människa ska behöva bli kränkt i Sverige eller behöva bli kränkt av en medborgare från Sverige och dessutom med skattepengar. Jag tror att vi kan använda pengarna till demokratiska projekt och inte till att ha pengarna till livakter och till sist tror jag att Sverige har bättre människo syn än så eller har jag fel? Vi ska använda vår frihet med ansvar!

”Om jag inte tänker på Kärleken, är jag ingenting....” ur boken Elva minuter av Paulo Coelho

”Om jag inte tänker på Kärleken, är jag ingenting” Kan de var så att de ligger i männiksans natur att tänka och känna efter och ha en sån stark känsla av saknaden av kärlek att vi till och med kan dö för den? Vi kan ta vårt liv för att vi inte få den vi ”älskar” Eller vi kan till och med supa ner oss själva och gråtta som ett nyfödd barn för att vi inte har fått vår kärlek besvarad.

Eller är kärlek ett påhittad fenomen som vi har skapat?

Kärlek är ett stort ord liksom ämnet. Sen finns det större ord kopplat till kärlek - ” Jag älskar dig” är för mig  enorma stora ord. Ord som används grymt mycke och på fel sätt - för ofta.

De här är ju en blogg så då kan jag skriva en hel del vad jag tycker och jag kan ju ge med mig en hel del av mig själv eller inget.

Men dessa Ord – Jag älskar henne- har jag aldrig kunna ta i min mun eller vågat tänka tanken..Skulle jag våga kunna älska en människa som kankse inte älskar mig tillbaka men som ”tycker om mig”.

Jag älskar dig.....första gången jag tänkte den tanken på riktigt – Jag älskar dig- var nyligen - blev jag lite lessen. Kärleken skulle inte besvaras. Men efter ett par timmar så kände jag att mig glad på något sät – Jag hade kommit på vad kärlek var för något. De känndes stort.

Kärlek är för mig att kunna älska någon vilkorslöst och behöver inte berätta de för den personen. Idag träffar jag henne lite då och då och kan fortfarande tänka att vad livet är underligt och kärlek går beskriva på hundra sätt.

De känns skönt att inte jag behöver inte jaga den där känslan att jag måste få det bekräftat att hon älskar mig med. Jag har insett att jag kan gå vidare med mitt....Nu vet jag vad kärlek är för något och hoppas att nån gång i framtiden så ska jag kunna känna den känslan igen men då få den bekräftat. Den känslan måste kännas härligt.

De här var inte mycket till filosofi kanske men jag tycker de tillhör filosofi att höra en annan människas tankar och känslor....

kommer strax flera nya inlägg....Hoppas ni är med och kommentera och följer med i tankarnas värld....

glöm inte att ni kan ta upp nya ämnen! Skulle vara riktigt skoj om de blev många mer än jag som ger med sig av sina tankar! Och vill ni inte starta en blogg så kan ni ju skicka in vad ni vill jag ska publicra så gör jag de .....

- Störrst av allt är kärlekn -